Jag har köpt klockan, läst boken, signat upp mig för ytterligare ett träningsprogram på Uphill Athlete och är redo att ta min träning till en underbart nördig nivå. Jag är den förste att erkänna att jag gillar prylar och att helt enkelt ta saker ett litet steg längre. Oftast får jag ta en del gliringar angående min förkärlek till nya blänkande (och gärna blinkande) leksaker men det är helt enkelt så att det roar mig. Kommer alla dessa prylar och funktioner att få mig starkare, snabbare eller snyggare? Kanske, kanske inte men ”målet är ingenting, vägen är allt” sjöng Robert Broberg och jag har i alla fall roligt på vägen. Att ge mig ut och springa bara för att det är bra och nyttigt finns liksom inte i min värld, jag får hitta andra lösningar för att få grovarbetet gjort.
En viss upprättelse fick jag faktiskt på en kurs nyligen där en ny utrustningsdetalj väckte viss uppmärksamhet. Den kloke och insatte instruktören för dagen konstaterade att ”om det inte funnits personer som varit villiga att testa nya lösningar och prylar skulle vi fortfarande klättra med hamparep och pitonger”. Sug på den ni!
Efter att ha läst på om tröskelnivåer, muskelfibrer och index hit och dit var det dags för en första löprunda med nya klockan som mäter allt och lite till. Mycket intressant att ha en del värden att hålla sig till för att få ut största möjliga nytta av träningen, känslan efter passet var klart annorlunda och det ska bli mycket intressant att följa kurvorna vartefter som träningsprogrammet fortlöper. Kanske slutar det med att jag blir både starkare och snabbare? Är det då prylarnas förtjänst? Ja, indirekt eftersom utan dessa skulle det kanske inte blivit någon träning alls.
Fortsättning följer!
