Rapport från klätterhelgen.
Vafalls undrar nu vän av ordning, helgen är väl inte slut ännu? Jo, för oss fick den en litet snöpligt och oväntat slut. Andreas testade sidostabiliteten i sin fot vid kontakt med en list som kom farande uppåt i alltför hög hastighet och gick tyvärr förlorande ur den kampen. Fram tills dess hade vi dock haft en kanondag med bra klättring och möten med både nya och gamla vänner. Intressant övning blev det också att försöka transportera bort en skadad från hyllan under Evas spricka, det kunde naturligtvis inte ha hänt på ett mer lättillgängligt ställe? Nåväl, efter lite nattsuddande på akuten i Nyköping kunde vi i alla fall ge oss iväg hemöver med domen stukad fot. Trodde vi. När vi intog en något försenad middag (alternativt tidig frukost) på Sillekrog så kommer verkligheten ifatt oss i form av ett telefonsamtal från en läkare som nu tittat på ytterligare några röntgenbilder och insett att där fanns minsann lite frakturer också. Scheisse. Så stackars Andreas får snällt göra återbesök hos sjukvården för att få foten i gipspaket. Hans enda kommentar till det hela var: ”Nåja, med gips borde man kunna aid-klättra i alla fall.” That’s the spirit!
