Äntligen dags för årets första klippklättring! Det blev två intressanta dagar på Simonsberget. Den första dagen var kall. Och blåsig vilket bara gjorde det ännu kallare. Jag gillar inte att jamma in mina iskalla händer i en spricka som inte sett vare sig solljus eller plusgrader sedan högertrafikomläggningen. Det gör ont. Jag har aldrig gillat det så jag kan egentligen inte skylla på åldern att jag är ganska bekväm av mig men nu börjar det i alla fall bli legalt att göra det. En mysig och värmande brasa i glada vänners lag utgjorde avrundningen för dagen. Natten var en katastrof, frös, snörvlade och hade ont i halsen. Sov som skit med andra ord. Tack och lov lyckades jag enligt utsago släpa en och annan timmerstock genom lägret under de stunder jag ändå slumrade till så ingen annan fick sova ordentligt heller. Dag två bjöd på ordentligt mycket bättre väder. Blåsten hade tagit slut dagen innan och solen sken på oss från nästan molnfri himmel. Med sådana förutsättningar kan det bara inte bli fel och det blev det inte heller. Vi riggade topprep på toppen för lite nybörjarklättring och jag testade ”Fräcka händer” i mina nyinförskaffade kängor. Det gick det också och dom kommer bli mig till stor glädje i bergen framöver. Jag avvek från sällskapet strax efter lunch och började söka mig hemöver. Hur bra det än är att vara ute och klättra så är det inte fel att få komma hem och krama om lilla frun och lägga sig en stund på soffan med hunden heller. En perfekt avslutning på en bra helg!
