Och så har det hänt igen, Micke kommer med en idé och den uppfattas av den obetänksamma omgivningen som helt lysande. Den här gången var det i alla fall inte bara jag som blev lockad till en aid-klätterhelg på Simonsberget, vi var som flest 7 st under lördagen som kämpade mot regn och kyla. Varför ska det alltid vara blött och kallt? Jag lyckades i alla fall påverka planeringen något så när mörkret föll på lördagen så gav vi oss av hem till Micke och upprättade basecamp där framför braskaminen i vardagsrummet istället för att tälta på plats vid klippan. Söndagen bjöd förutom på några snöflingor på två korta solglimtar. Den första lagom när Micke och jag möttes på stand på en hylla och vi passade på att ta en kopp kaffe och dela på en snickers. Den andra kom lagom när jag toppade ur för dagen. Det är dom stunderna som får en att glömma dom blödande knogarna och att man bara några minuter tidigare stod och frös som en blöt hund. Förhoppningsvis torkar både kläder och utrustning till nästa helg.
Återigen tack till alla inblandade för en riktig toppenhelg!
